Jag föll i fällan (och förlorade massor av tid)

Under en intensiv period för ett tag sedan blev jag medveten om att jag gjorde mig skyldig till en av de kanske vanligaste fallgroparna när det handlar om tidshantering.

I vanliga fall brukar jag försöka att styrketräna tre gånger i veckan och varje pass brukar ta ungefär 45 till 50 minuter.

Men på grund av att jag hade mycket att göra ville jag försöka att minska ner träningstiden för att kunna lägga den på annat.

Med anledning av detta bytte jag ut mitt vanliga träningsprogram mot ett upplägg som tog betydligt kortare tid, nämligen omkring 20 till 30 minuter.

”Bra”, tänkte jag, ”då kommer jag att spara ungefär 20 till 30 minuter per träningspass och därmed mellan 60 och 90 minuter i veckan.”

I början fungerade det ganska bra och det kändes skönt att vara inne och ute på gymmet på mindre än halva tiden jämfört med de vanliga passen.

Efter ett tag märkte jag dock att träningen började ta längre och längre tid.

Trots att det nya träningsprogrammet vanligtvis bara brukade ta cirka 20 minuter var längden på passen helt plötsligt uppe i 30, ja, ibland nästan 40 minuter.

Med andra ord sparade jag inte längre så mycket tid på att korta ner mina pass.

Vad berodde detta på?

När jag funderade lite närmare på det upptäckte jag flera faktorer  som bidrog till den utökade tiden.

Jag vilade längre mellan varje set.

Jag bytte om långsammare.

Jag tog mer tid på mig när jag bytte övning.

Så trots att jag hade färre övningar att göra, tog passet som helhet nästan lika lång tid som vanligt.

Det här är vad jag skulle vilja kalla ett klassikt exempel på den så kallade Parkinsons lag som enkelt uttryckt innebär att en uppgift tar lika lång tid att göra som vi har tid på oss att göra den.

Cyril Northcote Parkinson, som gav namn till denna lag, noterade det här fenomenet hos olika företag och organisationer.

Han upptäckte att de inte nödvändigtvis fick mer gjort bara för att de fick fler resurser.

På samma sätt är det ofta i många andra sammanhang. Våra uppgifter har en tendens att ta den tid som vi har på oss att göra dem.

I mitt fall hade jag en timme på mig att genomföra träningen, även om jag ville att den skulle ta max 30 minuter, och då tog det också den tiden.

Hade jag däremot varit tvungen att vara klar på en halvtimme hade jag utan problem klarat det.

Detta är någonting som vi alla bör ha i åtanke när vi planerar in olika typer av arbetsrelaterade aktiviteter, exempelvis möten.

Om vi har avsatt en timme för mötet kommer det förmodligen också att ta den tiden.

Men om vi i stället provar att minska ner tiden kommer vi inte sällan att hinna klart på den tiden också.

Vad har du själv för erfarenhet av Parkinsons lag?

Lämna en kommentar

error: Copyright © 2017-2022 Fredrik Hillvesson
Don`t copy text!

Vart vill du att jag skickar checklistan?

Din e-postadress är 100 % säker. Läs mer om vår integritetspolicy på fokusformeln.se/integritetspolicy